Cyborgmoln är ett nytt begrepp. I alla fall för Google och MSN - så med största sannolikhet har jag just uppfunnit ordet. Ett begrepp för en ny idé att beskriva det som händer på nätet - den nyhet som gärna kallas Web 2.0.

En cyborg anses vara en varelse som är både maskin och människa, eller varken eller.

Men ett cyborgmoln är snarare en arbetsgrupp av samarbetande maskiner och människor. En slags symbios helt enkelt. Men ingen symbios på individnivå. Deltagarna är individer och sitter inte hårdare fast i cyborgmolnet än vilken anställd eller föreningsmedlem som helst gör.

Cyborgmoln är mänsklighetens nya sätt att hantera information. När internet samlar allt vettigt och ovettigt i ett gigantiskt brusmoln gör vi människor som vi alltid gjort i nya situationer. Kommer på idéer. Idéer om hur man klarar det nya. Idéer om att få det bättre tack var det nya. Den senaste idén är web 2.0, som i praktiken bygger på cyborgmoln.

Nätets gigantiska innehåll möts med gigantiska cyborgmoln. Det började med sökmotorerna. Drivor med maskiner som kallas spindlar klättrar runt i nätet och läser allt de kommer över. Sedan sorteras det på innehåll, sökord och relevans. Hetast just nu är Google. Och starkast. Deras spindlar dundrar förbi Idékampanjer.se dagligen. Antingen älskar de oss. Eller så har de muskler som räcker åt alla.

Nästa steg är sajter som del.icio.us, flickr.com och nya diggar.se - det finns många fler så de tre jag tog är bara exempel direkt ur huvudet. Gemensamt för dem är taggning och röstning. Människor pekar ut sajter och artiklar de gillar och hjälps åt att värdera dem och kategorisera dem. Det som börjar med en planlös träff i en sökmotor (maskinen) lyfts av en människa till diggar.se för bedömning av människor. I nästa varv ser sökmotorernas spindlar att vissa sajter och texter ökat i popularitet och lyfter dem. Nästa sökmotorträff är inte planlös. Inte heller topplistan på flickr.com - cyborgen har sovrat fram guldkornen ur bruset.

Är idén jobbig. Stort steg? Är böcker bättre? Kanske. Kanske inte. Att gå från muntlig idéhantering till att fästa dem i böcker var ett stort steg det med. Exempelvis var Sokrates helt fixerad vid det talade ordet och sina "Dialoger". Han förfasades över att skriva ner idéer och lämna dem oskyddade i statisk form helt utlämnade åt läsaren. Idéer måste föras över i en dialog där berättaren kunde anpassa dialogen efter lyssnaren. På samma sätt som många förfasas över internet i allmänhet och bloggar i synnerhet hade Sokrates förfasats över författare, journalister och det tryckta ordet. Att vi nu idag vet något alls om Sokrates beror på att hans elever hade en mer liberal syn på det här med att skriva ner saker. Inklusive blasfemin att sätta några av Sokrates dialoger på pränt.

Bakgrunden till idén om cyborgmolnet kommer från större system, som exempelvis telekomsystem där helheten inte bara är maskiner utan också de människor som arbetar med maskinerna. Går någonting sönder i en växel är det maskinerna - växeln själv eller någon granne - som först hittar felet och gör de första åtgärderna för att systemet ska fungera trots skadorna. Men sedan kommer människor. Precis som maskinerna har de instruktioner att följa - skillnaden är att maskiner är snabba och dumma, medan människor är långsamma, flexibla och har makt. Makten att i värsta fall bygga om hela systemet - ifall det är bästa lösningen på problemet. Just det sista är en viktig hemlighet bakom stora system. Eskaleringsmöjligheten, att det hela tiden finns en utväg - en chans att helt inom regelverket säga "jag klarar inte detta". Möjligheten att lyfta problem till en högre nivå där ett smartare program eller en mer utbildad människa med större handlingsutrymme kan ta över det som inte ryms inom de egna möjligheterna - och möjligheten att göra det utan att skämmas, eftersom det är en del av rutinen.

Mårten